Sunday, December 1, 2019
En man som heter Hans-Erik Sjöholm skriver ett gästinlägg om klimatpsykosen:
MARXISM SOM RELIGIÖS “VETENSKAP” 3.0
Klimatsekten - den nya formen för marxismen.
Exakt som de gamla inpyrda marxisterna som tex den nu döde stalinisten CH Hermansson (Sveriges Kommunistiska Parti, Vänsterpartiet Kommunisterna) vilka insisterade på att marxismen var en naturlag som kunde fastställas och valideras enligt naturvetenskapen påstås idag fräckt att klimathotet skulle vara en naturvetenskap och inte deras egen totalitära politik.
För oss som minns de fanatiska radikalfeministerna, vilka även de är ett gäng övervintrade marxister med Gudrun Schyman i spetsen (Marxist-Leninistiska Kampförbundet – MLK), är det även där exakt samma påståenden, om en naturbunden “genusvetenskap.”
Trots deras litenhet (Lenins teori om avantgardet) lyckades radikalfeministerna med att styra in samhällsdebatten inklusive myndigheter och institutioner på deras sektlära och fraseologi. Media lyckades t.o.m. få den då nytillträdde Stefan Löfven att på första frågan han fick påstå sig vara feminist.
Sen fick han inga mer frågor av den typen då han genom det politiskt korrekta svaret blivit officiellt godkänd.
Det senaste i raden av messianska frälsningsläror som bisarrt nog kräver total lydnad från dess undersåtar (folket/individerna) med religiösa förtecken men med påstådd “vetenskap” som grund är den i media allestädes närvarande klimatsekten.
Givetvis hittar vi även här den döde stalinisten CH Hermanssons dekret om “Makt och miljö viktigast för vänstern.”
Men såklart: Makt, makt, makt!
Maktlärans maktmedel mot det “okunniga folket” ser såklart också likadana ut. I Sovjetunionen kallades det för “Parental Concept of Law” (Harold Berman) där den tyranniska staten agerar som en folkuppfostrande fadersgestalt.
Det var alltså ingen slump att Stalin kallades för Lillefar.
Givetvis har makthavarna (nu från det obskyra miniatyrpartiet i regeringsställning som knappt kom in i Riksdagen) sett till att ingen av dessa "vetenskaper" fick eller får kritiseras enligt deras egen totalitära maktlära.
Typiskt för de illegitima makthavarna är att ständigt och jämt beskära individernas och folkets rättssfär, oftast med gigantiska och opåkallade skatter tex på plastpåsar. Höga skatter har stöd hos Karl Marx.
Den som motsätter sig att få sin rättssfär ytterligare inskränkt är en sk “Klimatförnekare” (inte klimathotsförnekare, utan såsom de själva uttrycker det påstås man förneka existensen av ett klimat (!).
Vi som då inte förstår vårt eget bästa, vi har med marxisternas fraseologi ett “falskt medvetande” – och sådana måste korrigeras såklart.
Ytterligare ett maktmedel i deras arsenal mot “de okunniga barnen” (folket) är därför att som i DDR sinnessjukförklara dissidenten ifråga.
Klimatsektens ledare Isabella Lövin som knappt kom upp i 4 % (jmf uttrycket Kamrat 4 % om stalinisten CH Hermanssons VPK) gjordes dessutom till vice statsminister.
Precis som under 1930- och 40-talets totalitära krav påstås idag år 2019 ingen kunna ifrågasätta det lilla skitpartiets och klimatsektens dekret och fantasier om ett “klimathot.”
Då är man enligt Mini-DDRs vice statsminister nämligen inte klok. På riktigt alltså! Vem är inte riktigt klok kan man ju fråga sig?
Lägg märke till 16-åriga Greta Thunberg på bilden, utnämnd här i Mini-DDR dels till Jesu efterträdare av befrielseteologerna i svenska kyrkan och dels till årets kvinna).
Så fungerar det i totalhavererade mini-utopier. Bilden är från det tillfälle då hon hysteriskt skrek i FN på nordkoreanskt vis om sin barndom som påstås ha blivit förstörd av makthavarna – av samma makthavare som nu skall inskränka inte sina egna liv såklart för hon och andra influensers flyger mer än någonsin i 1:a klass, utan som vanligt är det folkets/individernas rättssfär. Igen, igen och igen.
“För Lövin, vice statsminister och klimatminister, är det tydligt att det är krafttag som behövs, och det nu. Själv är hon mycket orolig för klimatet, säger hon till SvD.
– Om man inte är orolig är man inte klok, säger Isabella Lövin till tidningen.
– Varningarna nu är så glasklara som de kan bli. Det är inte politik, det är naturvetenskap.”
“Marx är Gud, Marcuse är hans profet och Mao är hans svärd.”
Att marxismen är en fundamentalistisk vansinnesreligion, framstår för den utomstående som alldeles uppenbart – alla förnekelser från deras eget håll till trots.
Vad gäller treenigheten torde denna bäst kunna exemplifieras med de fullständigt bisarra porträtten på dessa ikoner som ständigt fördes/förs fram av rent besatta människor vid olika officiella sammanhang och demonstrationer (religiösa processioner) i aktuella diktaturer.
Likheterna med de självplågande domedagsprocessioner under medeltiden som under uppseendeväckande former skulle lära mänskligheten vad som komma skulle, är mycket slående (jämför Folk- och kamratdomstolar).
Kring dylika spektakel i modern tid anordnades också massmöten och eldande tal (gudstjänster) det ena värre än det andra, samt självklart i enlighet med klassisk despotism tolkat av George Orwells “bellyfeel,” d.v.s. bröd och skådespel åt folket – panem et circenses.
Besvärjelserna är någonting på papperet så iögonfallande, att det måste ses det och än mera höras.
Ett exempel av många: “Leve den segerrika bildandekongressen för Kommunistiska Partiet i Sverige!
Länge leve den revolutionära enheten mellan Japans Kommunistiska Parti/Vänster och Kommunistiska Partiet i Sverige! Länge leve den proletära internationalismen! Ära åt den oövervinneliga marxismen-leninismen!”
För att den riktigt “eftersträvansvärda effekten” skall infinna sig, bör besvärjelserna enligt inhämtad uppgift egentligen också höras.
Alla uttalas, som en följd av marxisms materialism, rent mekaniskt men ändå aggressiv-religiöst efter varandra i en följd och den sistnämnda lokutionen i Förkunnelsen: “Ära åt den oövervinnerliga marxismen-leninismen,” motsvaras ungefär av bekräftelseformen Amen i bönen Fader vår. (Citerat ur den “svenska” våldssekten KPS’ partiprogram, Dokument från KPS, 1982, s. 85.)
Då tydligen inte vem som helst kan ta på sig den rollen och s.a.s. axla manteln, blir därför Läran också till en elitistisk och fanatisk Förkunnelselära med olika välselekterade profeter och proselyter, vilket det revolutionära upprorets makabra studenter uttryckte under annus miserabilis 1968: “Marx är Gud, Marcuse är hans profet och Mao är hans svärd.”[1]
De flesta av förespråkarna talar ju inte ens om kommunism, utan om marxism – d.v.s. en Marx-ism!
Från detta har man sedan på den kanten byggt vidare och bildat den ena bisarra skolan efter den andra, t.ex. “Leninism,” “Stalinism,” “Castroism,” “Maoism,” “Titoism” etc. etc. Varför man i Sverige inte lyckats skapa en (C. H.) “Hermanssonism,” (Lars) “Wernerism,” (Gudrun) “Schymanism,” (Ulla) “Hoffmannism” eller (Lars) “Ohlyism” är lika förbryllande. Så här beskriver David Horowitz’ både marxismens och nazismens religion:
”Både nazism och marxism är doktriner som är rotade i de messianska ambitionerna och gnostiska illusionerna som upplysningen släppte lös; båda frammanar anspråk på militärisk frälsning av de socialistiska löftena; båda är apokalyptiska visioner som föreslår slutgiltiga lösningar till vad som är de mänskliga levnadsvillkorens tidlösa problem.
Både nazism och marxism grep sig an den socialistiska framtiden genom att först förstöra den borgerliga, demokratiska nutiden och sedan upprätta sina utopier på dess rykande ruiner.
Båda planerade att återupprätta den förlorade mänskliga enheten genom att först dela upp mänskligheten i motstående läger – vi och dem, ljusets barn och bärarna av mörker, de som är räddade och de som är fördömda.
Nationalsocialismen föreslog att bygga dess utopi på den rasliga grunden – skapandet av det genetiskt renade ariska släktet; den internationella socialismen föreslog att bygga dess utopi på den klassmässiga grunden – skapandet av den moraliskt renade proletära släktet: den nya Sovjetmänniskan.
Båda har mördat miljoner och inte skapat några nya utopier, utan tvärtom nya sociala helveten som har orsakat mänskligt lidande utan tidigare motstycke.”
