Sunday, December 22, 2019
Marcus Birro är tillbaka på min blogg och skriver här ett gästinlägg om vår frälsare Jesus Kristus:
Jesus var en suveränt radikal människa.
Det finns en slags lågmäld och helig ilska i mycket av det han gjorde. Den kristna högern har effektivt lyckats missa allt detta och koncentrerar sig nästan enbart på moral. Därmed blir de hycklare.
Jesus var skoningslös mot hyckleriet och det moraliska äcklet. Han insåg och talade dessutom ut de rent och klart, de som sätter upp en god och vacker fasad framför sina trasiga liv, och dessutom har mage att se ner på andra människor som slåss med sina tillkortakommanden, de kommer aldrig få del av Guds nåd.
Det är en oerhört solidarisk och radikal inställning hos en man som blivit så besvärande kidnappad av moralister.
När man vägrar en medmänniska tillgång till sakrament, till gemenskap, till arbete, till anställning, till fullständig acceptans, bara för att man är skild, homosexuell eller vad det kan vara så är man inget annat än en hycklare.
Man sätter upp sina egna världsliga gränser för ett rike av kärlek som saknar gränser.
Enligt kristen tro är vi alla syndare. Vad ger då pastorer och andra rätt att utestänga en enda människa från någonting som har med den kristna tron att göra?
Jag avskyr det tysta hyckleriet som pågår i delar av kristenheten. Jag tycker genuint illa om den konservativa moralism som genomsyrar delar av den kristna världen.
Om vi som tror vill göra Gud angelägen för människor i vår tid behöver vi föregå med gott exempel. Och med det menar jag att vi behöver visa att vi fallit tusen gånger på vår egen väg innan vi med uppspärrade ögon och högljutt pekar på andras fall.
Att vara ett gott exempel handlar inte om att knyta slipsen rätt, kamma mattfransarna, ha allt på plats och visa den perfekta fasaden utåt mot sina medmänniskor. Det är inte en ett gott exempel, det är lögn och därför hyckleri.
Vi behöver se de systematiska och strukturella orättvisorna i vårt eget land och i världen, vi behöver ta fattigdomen på allvar, vi behöver bygga broar istället för murar, vi behöver inse vidden av miljöförstöringen, vi behöver riva dogmer och moralism och vi behöver på allvar visa vår egen ofullkomlighet innan vi pekar på andras.
Vi behöver lyfta Jesus som ett relevant och progressivt exempel. Vi behöver rikta sökljuset mot den man som gick till de allra mest bespottade, de sjuka, de fallna, de fattiga och de utkastade.
Vi behöver berätta om den Jesus som i Lukas 11 uttrycker sig så här:
Jag varnar er! Ni fariseer älskar att sitta på de främsta platserna i gudstjänsterna, och ni tycker om att man hälsar er med respekt när ni promenerar på torgen! En fruktansvärd dom väntar er. Ni är som gravar som man går över utan att märka dem. Människorna som ni möter anar inte vilken ruttenhet ni döljer.
”Akta er, ni experter på lagen! Genom er undervisning hindrar ni människorna att finna vägen till sanningen. Ni själva kommer visserligen inte in i Guds rike, men vad värre är, ni hindrar också andra från att göra det..."
Fariseerna och de laglärda blev rasande, och från det ögonblicket förföljde de honom med besvärliga frågor och försökte få honom att säga något som de kunde arrestera honom för..."
Där har ni Jesus.
Fotot: Jesus kallar Matteus som lärjunge av Caravaggio.
