Om folkets makt - Gästinlägg

Olle Ljungbeck, 87 år, är tillbaka:

Folket skall forma framtiden men också bestämma om t ex traditioner etc skall fortleva på nationell nivå.

Sverige är i dag ingen fullvärdig demokrati. Denna är endast formell men har inte alltid varit det.

Från och med införandet av demokrati på tjugotalet fram tom Tage Erlanders regeringsperiod och i viss mån till Olof Palmes, men inte längre, kan man tala om en reell demokrati. 

Fram till denna tid förelades folket/medborgarna vid val de frågor som eftervalet skulle utgöra regeringens politik. Men efter Palme har det successivt skett en förändring som innebär att ytterst få betydelsefulla frågor föreläggs folket i val. 

De viktiga sådana som kan vara såväl positiva som negativa för medborgarna bestäms ensidigt av regeringen eller av regering och riksdag gemensamt. 

Men de har aldrig presenterats för folket vid valet och därmed förankrats hos medborgarna.

Det sägs att vårt statsskick är representativt. Vilket innebär att riksdagen/ledamöterna representerar folket. Men eftersom partierna inte redovisar de viktiga frågorna så att medborgarna kan uttrycka sin mening om dessa i val går det inte att tala om ett representativt system. Detta gör att det absolut inte går att betrakta Sverige som en reell demokrati. 

Vill vi ha en sådan måste politikerna förankra dem som på Tage Erlanders tid. Den som jag (är 87 år) alltid varit intresserad av politik och därför följt den från barnsben kan intyga att det var så. 

Det finns t ex från Erlanders tid ett flertal exempel på frågor som han medvetet senarelade för att folket skulle få säga sin mening i val.

Jag har länge tänkt skriva och belysa denna katastrofala utveckling för demokratin som varje historiker borde känna ansvar för att belysa.

Utöver politikernas brott mot demokratin har vi nu också fått en annan grupp som helt självsvåldigt går in och tar beslut över huvudet på medborgarna - tjänstemännen.

Det som fick mig att fatta pennan nu, i denna fråga är en ganska bagatellartad händelse. Men principiellt ändå mycket viktig.

Det gäller bilden på en muslimsk kvinna med schal med texten; "Välkommen till Gävle". 

Bilden finns uppsatt vid infarten till Gävle av kommunens kommunikationschef Johan Adolfsson. Hans kommentar till bilden är; "Vi ska inte skildra världen som den är idag, utan som vi vill att den ska se ut".  

Adolfsson är en av upphovsmännen till ”Bilder som förändrar". Fotografier av personer i Gävle som på olika sätt gjort positiva insatser i Gävle.

Det viktiga för mig är inte att bilden föreställer en muslimsk kvinna med schal eller vilken nationalitet hon hör hemma i. 

Nej vad jag menar är att det är principiellt viktigt att inte tjänstemän fattar beslut och utifrån den egna ideologin driver och beslutar i frågor som medborgarna ensidigt skall ha avgörandet i.

Därför är det inte - tjänstemän - som Johan Adolfsson som skall besluta om vilken policy som skall gälla i kommunala frågor genom att som i det här fallet självsvåldigt välja ut en person tydligt hemmahörande i en viss kulturkrets som välkommen till Gävle.

Sannolikt är det inte enbart motståndare till massinvandringen som reagerat mot detta utan det kan också vara personer med annan etnisk bakgrund som menar; "varför hon och inte jag?".

Att hon som en bland ett hundratal andra personer av olika etnicitet mm presenteras på olika platser i Gävle som varande värdefulla för Gävle p.g.a. sin gärning eller speciella insatser är däremot inte fel.  

Frågor som folket genom val eller folkomröstning ensidigt skall fälla avgörandet i kan såväl vara nationella som kommunala och röra sig om förutom de vanliga stora realpolitiska frågorna som skatter, försvar, rättsväsende, migration, välfärd, strategier, värderingar, men även om traditioners firande på nationell nivå etc.

De senare betydelselösa för vissa men viktiga för andra.

Exempel på sådana kan ju vara den omtalade bilden, men också firandet av traditioner som jul, påsk, Valborg, midsommar etc.

I dag har det blivit mer och mer vanligt att förskolor, kommunala tjänstemän m fl ensidigt fattar beslut om firande eller icke i sådana frågor.

Självklart skall alla frågor av betydelse för folket såväl känslomässiga/emotionella, som sådana vilka ligger till grund för realpolitiken som välfärd, försvar, rättssystem. migration etc avgöras av folket.

Helt enkelt frågor där en majoritet av folket berörs oavsett om de är för eller emot.

Ett sätt att återutveckla demokratin och göra den reell kan kanske vara att förbjuda tjänstemän att fatta ensidiga beslut i sådana frågor jag nämnt.

Beslut om att dessa frågor alltid skall underställas folket i val eller folkomröstning på kommunal eller nationell nivå skulle kanske kunna vara en början till en utvecklad demokrati där de stora och betydelsefulla frågorna slutligen avgörs av folket och inte som nu endast de i många fall betydelselösa.

Olle Ljungbeck, hanåsvägen 110, 80591 Gävle