Sunday, January 31, 2016
Ännu ett gästinlägg av Gunnar Malmström:
Sakta bit för bit flagnar och faller skalet av och innanför skalet kommer den verkliga inställningen ut om S-regeringens uppfattning om den enskildes rösträtt och framför allt de enskildes rätt att uttrycka egenfattad uppfattning över regeringens agerande och trovärdighet att leda och värna nationens intressen nationellt och internationellt.
S-regeringens högsta representanter har inget till övers för demokratins grundvärden och minst av allt att tillerkänna den enskildes rätt att kritisera och ifrågasätta regeringsbeslut oavsett i vilket ärende kritiken gäller.
Under Stefan Löfvens ledning av partiet och framför allt som statsminister har en kultur av yttersta förakt gentemot den enskildes demokratiska rättigheter genomförts inom alla plan i det svenska samhället.
Dessvärre är det ett absolut faktum att i stort samtliga ministrar med staber och tillsatta riksämbetsinnehavare anser att kritik mot fattade regeringsbeslut är att betrakta som extremistiska och ett uttryck för regeringsfientlig inställning.
Främst i raden av belackare av de svenska röstberättigades uppfattning står Stefan Löfven, Anders Ygeman, Mona Sahlin och därefter kommer hela svansen av uselhetens lakejer.
Underförstått är att S-regeringens uppfattning över att svenska folket i demokratins anda äger rätten att ifrågasätta regeringens agerande och icke agerande är enligt de nämnda att anse som extremistiskt och samhällsfientligt.
I klartext går det inte att undkomma att S-regeringen i princip anser att den enskildes rösträtt och rätten att ifrågasätta och kritisera regeringens agerande icke är förenligt med S-regeringens uppfattning.
I sin förlängning innebär S-regeringens kritik över de röstberättigades agerande skall ifrågasättas intill gränsen av att allmänna val i princip är oförenligt med S-regeringens inställning. Sannolikt en av grundstenarna i Decemberöverenskommelsen.
Sakta bit för bit flagnar och faller skalet av och innanför skalet kommer den verkliga inställningen ut om S-regeringens uppfattning om den enskildes rösträtt och framför allt de enskildes rätt att uttrycka egenfattad uppfattning över regeringens agerande och trovärdighet att leda och värna nationens intressen nationellt och internationellt.
S-regeringens högsta representanter har inget till övers för demokratins grundvärden och minst av allt att tillerkänna den enskildes rätt att kritisera och ifrågasätta regeringsbeslut oavsett i vilket ärende kritiken gäller.
Under Stefan Löfvens ledning av partiet och framför allt som statsminister har en kultur av yttersta förakt gentemot den enskildes demokratiska rättigheter genomförts inom alla plan i det svenska samhället.
Dessvärre är det ett absolut faktum att i stort samtliga ministrar med staber och tillsatta riksämbetsinnehavare anser att kritik mot fattade regeringsbeslut är att betrakta som extremistiska och ett uttryck för regeringsfientlig inställning.
Främst i raden av belackare av de svenska röstberättigades uppfattning står Stefan Löfven, Anders Ygeman, Mona Sahlin och därefter kommer hela svansen av uselhetens lakejer.
Underförstått är att S-regeringens uppfattning över att svenska folket i demokratins anda äger rätten att ifrågasätta regeringens agerande och icke agerande är enligt de nämnda att anse som extremistiskt och samhällsfientligt.
I klartext går det inte att undkomma att S-regeringen i princip anser att den enskildes rösträtt och rätten att ifrågasätta och kritisera regeringens agerande icke är förenligt med S-regeringens uppfattning.
I sin förlängning innebär S-regeringens kritik över de röstberättigades agerande skall ifrågasättas intill gränsen av att allmänna val i princip är oförenligt med S-regeringens inställning. Sannolikt en av grundstenarna i Decemberöverenskommelsen.
