Sunday, December 13, 2015
Efter SD Uppsala julbord idag på eftermiddagen vill jag gärna delge mina reflektioner utifrån det samtal som fördes vid vårt bord.
För det första, känslan av att vara bland vänner. Alla som har tagit steget att bli medlemmar i SD vittnar om samma sak. Ens gamla vänner som man kanske har känt hela livet men som fortfarande lever i PK-förnekelsens dimma, kan helt plötsligt börja kännas som energitjuvar och att man inte längre har något att prata om när man träffas. Nya människor, partivänner, kan dock redan efter någon timma börja kännas som gamla vänner som tillför energi och hopp.
Vid vårt bort satt mest äldre personer med stor livserfarenhet och ett skarpt intellekt. Folk från alla politiska partier. Före detta moderater, socialdemokrater och till och med en bordsgranne som berättade att han hade röstat på vpk under 60-talet. Detta gör SD helt unikt då partiet samlar människor som medlemmar från alla politiska hörn. Minsta gemensamma nämnare är att det är människor, unga, medelålders och gamla, med intellekt och förmåga att tänka och reflektera självständigt.
Samtliga har i princip slutat att läsa mainstreammedia, sagt upp alla tidningsprenumerationer, t.ex. UNT som är vanlig i denna stad, och slutat titta på public service TV. Alla var överens om att alternativ media, t.ex. Avpixlat, gav en mycket sannare bild av tillståndet i landet än mainstreammedia.
Förtroendet för sjuklöverpartierna var lika lågt som kärleken till SD och dess partiledning var högt. Har man en gång lämnat moderaterna, som jag och en bordsgranne hade gjort, så går man aldrig tillbaka. Vissa svek går aldrig att förlåta och förtroendet är för evigt utplånat för ens gamla parti.
Trots allt elände i vårt samhälle, som sjuklövern har ett gemensamt ansvar för, så är ändå den känsla man får att man har någon på samma intellektuella nivå att prata med en känsla av glädje och hopp över att fler och fler vaknar upp och att vår Jimmie en dag, om landet överlever, kommer att bli statsminister.
SD har inget partiprogram, men väl ett principprogram, läs detta här och passa också på att enkelt och smidigt bli medlem i partiet. Läs också min sammanfattning om partiets politik här.
SD har nu 25 000 medlemmar, en ökning med 3000 på en månad! SD Uppsala har nu sprängt 300-vallen med drygt 300 medlemmar. Ca 1/3-del var med på dagens julbord och fortsätter det så här, så är det väl globen som gäller för kommande sammanslutningar.
Så, idag glädjer vi oss över att fler och fler vaknar upp ur den kulturmarxistiska indoktrineringen.
Vi tänder ett ljus för Sverige och varandra som tillhör Sveriges största parti och Sverige enda folkrörelse. En dag, inte långt fram, är det vi som är etablissemanget och de döende andra partierna måste vända sig till oss för att få stöd för sin politik (om de har någon kvar).
Njut av trendkurvan för SD här. Den är nog värt ett extra ljus.
För det första, känslan av att vara bland vänner. Alla som har tagit steget att bli medlemmar i SD vittnar om samma sak. Ens gamla vänner som man kanske har känt hela livet men som fortfarande lever i PK-förnekelsens dimma, kan helt plötsligt börja kännas som energitjuvar och att man inte längre har något att prata om när man träffas. Nya människor, partivänner, kan dock redan efter någon timma börja kännas som gamla vänner som tillför energi och hopp.
Vid vårt bort satt mest äldre personer med stor livserfarenhet och ett skarpt intellekt. Folk från alla politiska partier. Före detta moderater, socialdemokrater och till och med en bordsgranne som berättade att han hade röstat på vpk under 60-talet. Detta gör SD helt unikt då partiet samlar människor som medlemmar från alla politiska hörn. Minsta gemensamma nämnare är att det är människor, unga, medelålders och gamla, med intellekt och förmåga att tänka och reflektera självständigt.
Samtliga har i princip slutat att läsa mainstreammedia, sagt upp alla tidningsprenumerationer, t.ex. UNT som är vanlig i denna stad, och slutat titta på public service TV. Alla var överens om att alternativ media, t.ex. Avpixlat, gav en mycket sannare bild av tillståndet i landet än mainstreammedia.
Förtroendet för sjuklöverpartierna var lika lågt som kärleken till SD och dess partiledning var högt. Har man en gång lämnat moderaterna, som jag och en bordsgranne hade gjort, så går man aldrig tillbaka. Vissa svek går aldrig att förlåta och förtroendet är för evigt utplånat för ens gamla parti.
Trots allt elände i vårt samhälle, som sjuklövern har ett gemensamt ansvar för, så är ändå den känsla man får att man har någon på samma intellektuella nivå att prata med en känsla av glädje och hopp över att fler och fler vaknar upp och att vår Jimmie en dag, om landet överlever, kommer att bli statsminister.
SD har inget partiprogram, men väl ett principprogram, läs detta här och passa också på att enkelt och smidigt bli medlem i partiet. Läs också min sammanfattning om partiets politik här.
SD har nu 25 000 medlemmar, en ökning med 3000 på en månad! SD Uppsala har nu sprängt 300-vallen med drygt 300 medlemmar. Ca 1/3-del var med på dagens julbord och fortsätter det så här, så är det väl globen som gäller för kommande sammanslutningar.
Så, idag glädjer vi oss över att fler och fler vaknar upp ur den kulturmarxistiska indoktrineringen.
Vi tänder ett ljus för Sverige och varandra som tillhör Sveriges största parti och Sverige enda folkrörelse. En dag, inte långt fram, är det vi som är etablissemanget och de döende andra partierna måste vända sig till oss för att få stöd för sin politik (om de har någon kvar).
Njut av trendkurvan för SD här. Den är nog värt ett extra ljus.
